Jag trodde länge att myten om Frankrike som gastronomins högsäte var en lögn. Det kändes som att det hade tappets bort på vägen när Quick, McDonalds och take-away baguetterna verkligen tog sitt hjärngrepp runt den franska folksjälen, de gamla gillade det inte, men folket har verkligen tagit slabbmaten till sitt hjärta.
Men, aldrig har jag befunnit mig bland så mycket genuint intresse för mat. Innan man plockar åt sig sin mattallrik på jobbet sticker man in huvudet bakom skärmen där man sitter och äter och önskar alla smaklig måltid. ”Detsamma”, säger de i kör. Så fort man ser någon med en tallrik önskas det bonne digustation.
Jag hör unga killar prata, ca va? Ca va et toi? Vad har du gjort? Jag har ätit. Jaha, vad åt du?
Vad åt du? Han frågar vad åt du!? Det intresserar honom! Vad hans kompis åt. Hemma hos sig. Inte på restaurang – hemma hos sig, nothing fancy bara middag. Jag tycker det är helt fantastiskt! Det är nog därför fransmännen och fransyskorna är de smalaste i Europa, de brys sig om vad de äter. På ett högra plan än, jag tar en salad jag tänker på vad jag äter. Det bryr sig, det intresserar dem kulinariskt vad de stoppar i munnen.
Jag är nu på väg från Nice, sitter med IKEA plastburken fylld med couscoussallad i knät när konduktören kommer för att kontrollera biljetterna. Han tar min biljett, ser att jag försöker se jag-kan-äta-sallad-utan-att-det-fastnar-mellan-tänerna belevad ut och önskar mig Bonne Apetit! Jag sitter stum i sätet.
Det är bara så trevligt.