Lördagmorgon. Jag är trött och påväg till jobbet.

På hemväg igenom Tuielerierna (öh) en varm höstdag är det lätt att älska Frankrike. Turister strosar, statyerna är kritvita, ljuset lyser upp träden i sina redan röda och gula färger. Söta små barn kommer styltande i dufflar medans de med sina gulligaste röster sätter verbkombinationer med och utan ackusativ och prepositionsobjekt i rätt tempus. Gäss simmar i dammen och Gud går och vilar för han ser att allt är så himla gött.

Då möter jag en pojke.

Han snor sin smått invalida brors krycka. Tar upp den som ett gevär, och skjuter ner alla.

Inte okej.

Brev till farmor

Hej jag heter Lina.

Jag bor i Paris och nu har jag hittat låten som spelas till eftertexterna i sista sex and the city avsnittet. När jag sitter i köket och äter solruta med hemmagjord hummos med pestosmak ser jag hur uteliggaren tvärs över gatan fäller upp sitt tält. I förrgår köpte jag ett nytt te som kostar nästan hundra kronor, burken är så himla fin och jag har 30% rabatt. När jag gick hem blev jag lite irriterad för att jag fick gå en liten omväg för att det låg tre män med massa filtar och öl och spritflaskor på ett galler som blåser upp varm luft från metron. Det är inte kul att slänga det som blir över från middagen, för det finns folk som svälter. Jag ger inte pengar till de som tigger på gatan för att kunna köpa mat.

What would Jesus do?