Att välja

In action på svenska ambassaden. Förstagångsväljare 2010. Det var stort.

Att välja

eller

Att vara hypokondrisk med drag till panikångest.

Att tro att alla sår i munnen är AIDS, varje liten känning i bröstet är akut hjärtfel, alla muskelspänningar/lantydningar till illamående är en påbörjad hjärtattack (symtomen för det verkar ju vara vad som helst, strålningar i armen/illamående/vakna och vara glad). Alla med stor väska på metron är självmordsbombare, alla med barn på magen på sephora är också självmordsbombare och även de som har bylsiga jackor på öppna platser väntar på att detonera sina påtejpade sprängladdningar. Vi ska inte prata om de obevakade väskorna.

När jag tänker efter är jag alltid dödssjuk och alla runt omkring mig är terrorister/mördare/sjuka i huvudet. Så måste jag acceptera att jag tänker. Som farmor sa till pappa, när han inte orkade med att jag och Moa skulle vara utomlands samtidigt; det finns ju tabletter.

Det finns tabletter för sånt. Det finns tabeltter som gör en glad, tabletter som dämpar och tabletter som gör att man inte känner alls. Tabletter som fungerar, tabletter som gör en beroende och tabletter som gör en tjock.

Jag stog i duschen för någon vecka sen, slängde vant upp benet på badkarskanten men när jag böjde mig framåt för att sträcka mig efter rakhyveln missbedömde jag avståndet lite och slog i sidan av huvudet mot kakelkanten som sticker fram. Det gjorde jätteont för kakel är jättehårt.

Självklart får jag super panik när jag inser vad jag gjort; aaaaaaaah slå i huvudet är bland det farligaste, det är ju därför man har hjälm, tänk om jag blivit hjärnskadad och tappat både talet (humma lite för mig själv....lalalal inga problem tungan hänger med) och förståndet, hur testar man förståndet? Fort! Gångertabellen! 1x2 = 2, 2x2 = 4, 2x3 = 6, vääääänta lite! Kruxet med tvåans tabell är ju att den är jättelätt när man tar den i ordning! Bara att plussa på två hela tiden!

Men att jag kom på det tog jag som ett tecken på att jag inte var (eller är) hjärnskadad av den lilla smällen. Hade jag slått i huvudet så hårt att jag fått bestående men hade jag säkerligen haft problem med tvåans tabell och verkligen inte kommit på att det bara var att plussa på två i taget.

Så jag väljer att känna. Även om det ibland är lite för mycket, och i lite för många steg.

och julkransen ligger i papperskorgen

Arbetskläder is the shit. Om man inte jobbar på demensboende.

Nu har någon vänt på benet och julen är obönhörligt slut. Man har lyssnat på för lite jul musik, ätit för mycket godis och blivit lite för irriterad på att man kan tycka olika om att man kan säga att Emil i Lönneberga har levat eller inte när man spelar galenpanna. Ja, han är fiktiv men i historien så lever han ju och det är ju det som har det viktiga! Egentligen är det ju jättelängesen det var nyår så att överhuvudtaget ta upp julen känns lite överspelat. Den var i vilket fall bra.

Jag har inte riktigt reflekterat färdigt över mina nyårslöften, men inom kort blir det nog en intensiv starbuck's session med pennan i högsta hugg. Det behöver kanske inte riktigt vara LÖFTEN *täckpåattdudöromduintehållerdemochallakommerskrattafördetärrättåtdig* utan mer LEDORD *såhimlaleagallyblondyougogirlpeppigt*


Det ska bli ett kitchigt 2011.