Missuppfattning

Läste senaste Elle och fastnade för deras uppslag med nagellack. De hade hällt ut alla färger och dragit en kniv genom allt så de blandades sådär snyggt som de även gör på Millefeuille au ruhm. Såg på "innehållsförteckningen att Dior gjort en färg som hette Nirvana! Gud liksom! Men den var grågrön. Det kändes lite sådär. Nirvana har jag alltid tänkt mig ska vara som att titta in i ett kalejdioskåp och finna total upplysning och komplett inre frid samtidigt, inte en leraktig sörja. Men om Kurt Combain är det första man associerar och inte religion så skulle det nog kunna stämma ganska bra.

Allmäna tankar typ ba juuuust nu

Jag är mitt uppe i en stormvind av "skriv ett skriftligt porträtt av dig själv" och den vanliga "personliga brevet till CV:t" skrivkrampen. Jag har lust att skicka in en bild där jag tar av mig kavajen och sparkar av mig skorna istället. Det säger ju mer än tusen ord. Men om jag vill ha ett nytt jobb får jag nog skriva en A4 sida istället.

Det som stör mig är det är jätte fint väder ute, vi har jätte stökigt och heltäckningsmatta inne, jag har målat naglarna så de glittrar i guldpaljetter så jag måste liksom stanna upp hela tiden och titta på dem i olika vinklar. Jag vill bara lyckas och sen åka ut till lågstadieskolor och säga; barn oroa er inte, det löser sig.

Men för några kvällar sen var vi på in Irländspub på den allmänt kända horgatan st Denis. Det var livat för det var dagen efter st Patricks day, de spelade Jamaicans music och alla drack pints. På storbild visade de en film dem Dolph Lundgren och allt blev så härligt kitchigt att ja ba; gud tack för att du inte övergivit mig.

Lina: Oh oh la la jag vill ha diiiig

Dolph: I must break you

tillbaks på ruta ett

Det första inlägget jag skrev i denna blogg kom från vårat land. En liten håla som inte ligger i småland, utan precis över gränsen till östergötland. Där plockar man blåbär, åker och badar eller åkter till Ömo-hallen och handlar. Annars kittar man fönster, målar om huset och kissar bakom knuten på natten. När vi var små lekte vi café, Uno och Maj-Britt tryckte tom upp servetter där det stod Lina och Moas café. Nu kan vi baka själva. Om det regnar åker vi till biblioteket. När det är fint väder äter vi frukost runt ett plastbord med plaststolar vid farmorsrundel framför huset. Sen dricker vi elva-kaffe, en gång om året kommer Ingegerd och Rune ner och fikar med oss. Men nu finns inte Ingegerd längre. Sen är det fria aktiviteter till lunch. Lunchen brukar vi ta där inne för det är så mycket getingar, sen sätter vi oss vid samma plastbord. Eftersom det är någon som har handlat till luchen brukar det finnas glass till efterätt. Vid fyra börjar det bli dags för fika och som tur är har farmor skickat med bullar och kakor på vägen till landet. Så nu äter vi dem. När det börjar skymma är alla hungriga igen, trots att man brukar undra varför. Vi äter ju hela tiden. Så då grillar vi korv och falafel och flyttar bordet några gånger innan solen verkligen gått ner bakom granarna. Trots att man satt på sig bade byxor och tröja mott mygg och kyla får man gå in, tända ljus, dricka te och spela yatzy. Det är alltid någon som glömmer tp hemma. Sen är klockan tio och det är alldeles för sent så då säger man gonatt och alla går in till sig och Moa lägger sig alldeles för nära. Hon somnar jättesnabbt och jag är lite mörkrädd. Sen är det en ny dag.

Idag har jag mixat juice, hommus och köpt ny mascara. När jag stod med grönsaker över allt, fräsk mynta upp till armbågarna och sjöng med till öppna landskap, insåg jag att det är det enda jag vill. Baka bröd och bo på landet. Och krydda med johannesört. I natt är jag din.