Det känns som om jag har gått genom hela Paris, de delarna man först vill se iaf (förutom Père lachaise och Montmartre då). Nu sitter jag på ett café och inser hur trött jag är - både i huvudet och i fötterna. En man började precis skrik sjunga typ opera i gränden brevid, och jag tror han själv tycker det låter bra. Men jag tror inte han har tänkt alls. På tal om att tvångsutöva kultur - på ett torg som jag inte kommer ihåg vad det heter stod ett gäng indiander i vanliga kläder (inte öh traditionsenligt som hemma vid kopparmärra) och spelade indianmusik med hemmagjorda gigantiska panflöjter (igen - inte som hemma vid kopparmärra där det är playback andligpop). Med denna lilla betraktelse vill jag säga att äkta inte alltid är bra. Ibland behöver man teknisk hjälp.
Eller mental.
På sephora på Champs-Èlysses säger det att cindys signerade mac läppstift SEULEMENT säljs i USA. Nej ville jag bara skrika, på Åhlens i Sverige också! Men jag var så dum att jag inte köpte det hemma för att jag visste att det skulle vara lite billigare på KONTINENTEN! Men jag visste inte att läppstiften kom med eller utan autograf! Utan - vanligt krämigt halvrött läppstift. Med - så himla underbaaaart krämigt halvrött läppstift. Merde.
