Älskade syster

Det finns många som inte tror det - men jag och Moa slåss varje dag, fysiskt eller verbalt. Vi älskar ju varandra, det vet man ju när man bor ihop, men man kan ändå glömma bort det i vardagen när man bråkar och nästan går och lägger sig och är arg. Men distans, det verkar vara svaret. Det är som när man flyger och tittar ner på världen och undrar hur det över huvudtaget kan finnas några problem? Allt är ju så litet..

Jag saknar min syster. Men det gör mig så varm i hjärtat att känna att hon saknar mig med. För när jag ringer hem nu för tiden och Moa svarar så hör man att hon blir glad! Och...då blir jag glad. Det finns ingen som jag kan valsa genom ett vardagsrum så passionerat med som med Moa, och ingen att sjunga Sista andetaget av Jan Johansen med som med henne! Vi gråter tillsammans när vi pratar om Kajsa Kavat och hetsar kossor på sommrarna när vi är på landet.

Ja - puss puss. Jag försöker skicka bilderna. Men jag och min dator är som Rocky och Rambo, sjukt spänniga....men vi är inte med i samma film.