Bryggkaffe

När jag var ung och dum drömde jag alltid om ett kliniskt men ändå lantligt ljust kök med ett av de mjukt gröna durkslag man kan köpa på Josefssons (tack Moa för den studentpresenten) och i mitten av all denna varma harmoni; en presskanna. Åh vad jag älskar presskannor (tack för de studentpresenterna), de är så vackra, enkla och up-to-date-med-den-morderna-världen-och-en-människa-som-rör-sig. Men nu när jag sitter här i mitt kök, med en nypressad kopp starbuck's christmas blend så tänker jag med en hjärtskärande nostalgi på dessa små puttrande philipsanordningar som finns i var mans kök. I love bryggkaffe.

När jag väl börjat dricka kaffe på riktigt, hade jag alltid som regel - en kopp om dagen max. Det räckte. Men jag tror inte att en person med en facination för traditioner och ett enormt ha-behov kan jobba regelbundet på ålderdomshem. Det enda som gör gamla människor glada är ju seriöst kaffe. Och när människor utan närminne vill ha kaffe och man inte får den himla bryggaren vill pressa ut denna bruna vätska lite fortare tror jag vi ringat in de två "problemen";

1. Facination för presskannan (=kaffe på 2 min om det kniper, för det gör det när man har en folkgrupp bestånde av 5 tanter beväpnade med rullatorer och käppar som tror att sekunden som gått efter att de bad om en kopp är en timma "jag jag har ju suttit här ända sen i morse utan att ha fått ens en kopp kaffe" "nej vet du vad, jag med!" "ja, vad är det här för ställe!?" HJÄLP!

2. Kärleken till kaffe. Nuförtiden dricker jag kaffe utan att ens vilja ha det egentligen. För jag älskar tanken på att dricka kaffe. Elvakaffe, kafferep, ta sig en kopp, nä jag tror jag tar och sätter på en kanna, nymalet kaffe, mörkrost MMMmmm. Jag ska aldrig börja med riktiga droger. Min självbehärskning är noll ibland. Jag glömde det viktigaste. Påtår.

Påtår. Då är jag så stolt över Sverige att jag bara vill vifta med svenskafanangulochblå och sjunga Gustav Vasas lov. På IKEA har de fattat att detta är det enda vi verkligen ska visa världen. När vi stog i kön för att betala vår lunch (OMG luncha på IKEA de e typ ba SÅ utlandsvenskt!!!) så hörde man verkligen hur folk förklarade fenomenet - man får servera sig själv hur många gånger man vill- för varandra. Hahah skrattade jag vant hela vägen fram till kaffeautomaten; In sweden we have understod this for thousands of years!