riverside

Jag kommer hem igen till juuuuuUUUUUUuul, jag önskar samma sak som du. Nu ska jag ut i snö/regnet och leta resebyrå. Varför är det omöjligt, i ett i-land att boka på nätet? Hallå det är framtiden som ringer, kan ni typ anstränga er lite, annars kommer det dröja ännu längre innan detta fakepapperslösa samhälle är dåtid! Och snälla snälla snälla ge mig ett tåg!

Sa du julstämning?

Santa baby

Det blötsnöar. Så himla mycket. Jag var en rinnande snögubbe med mascara ner till munnen. Alla andra hade paraply. Jag hade ingenting.

Pratade med Moa.

Jag; Men jag måste sluta nu, har en tid att passa!

Moa; Ja, gör du så, spring iväg på dina korta små dvärgben - det tar väl en timma längre än för oss andra.

Inte okej.

Mitt vinterland - en saga om dagen i bilder

Igår åkte vi bort till La grande Arche.

Men innan dess var vi i Montmartre.

Man borde alltid vara tre, eller ha en längre arm.

Jul i Kapernaum. Vi hade ingen bio att passa, så det var lungt. Montmartre är så vackert att man glömmer bort det när man inte är där - och bli chockad varje gång man kommer tillbaka.

Lite skakigt, för jag tappade fattningnen.

Vid nya triumfbågen klappade jag en isbjörn av ljus.

Jessika var jättesöt.

Stad i ljus.

Sen åkte vi snabbt hem med metron och jag kastade på mig min leopardklänning för jag var nervös och Jessika sa att den var bra. Snabbt tillbaka ner i metron och bort till St germain för middag med jobbet. Ett skämt, för vem kräver sina anställda på 30€ när man bjuder in genom en lapp som spänner ögonen i en och "verkligen hoppas att man närvarar". Men det var kul för Bienvenue sa till alla andra att att bodde ensam, sen vände han sig till mig och viskade bakom handen "but I have a boyfriend since three years". It's a leopard thing.

Tankar ifrån badkaret; att söka Jesus

Julen gör mig alltid mer religiös och fanatisk, och att fira in den i ett annat land har gjort att alla känslor på något sätt fördubblats; jag tittar med blida ögon på ICAmaxis julnummer som Jessikas mamma hade med sig, tindrar mot IKEA påsen som är fylld med julpapper, juleljus och pepparkakshusmodellen vi köpte. Jag blir nästan gråtfärdig av stora stickade vad-som-helst, annars hatar jag typ stickat, men eftersom jag själv nu är övertygad av att skräcken i Stockholm vanligtvis är isbjörnar och inte självmordsbombare, så blir liksom Lovikavantar svartet på vilken hemlängtan som helst.

Med alla dessa fromma tankar gick jag ut på lunch. Varje år har vi en lite krubba hemma, hela min barndom har jag spenderat tiden från lucia, (när alla herdar, visemän och föräldrar vanligtvis togs ner från vinden) att leka med får, funderat på från vilket håll de visemännen verkligen kom ifrån och vem som skulle stå först. Logiskt nog blev det alltid han som stod på knä. (stackarn, ischias kan ju inte ha funnits förr i tiden)

Iallafall, jag gick ut på lunch och döm av min förvåning när jag såg att en jätekrubba ställts upp utan för St Germain kyrkan! Åh, lycka! Jag som t.o.m. hade funderat på att köpa en monoprix-Josef bara för att få in den äkta julstämningen hemma - men nu behövdes inte det! Men hallå säger jag bara! Asså alla var där, man kom knappt ut men finn ett superjättegigantiskt fel; när man tittade närmare upptäckte man att mellan Josef och Maria fanns ingenting! Alla tittade hänfört neråt, männen sträckte fram sitt guld, sin rökelse och sin myrra (världens förövrigt första och mest misslyckade babyshower - ge barnet en nalle!) mot ingenting! Hello - kejsaren har inte ens en kropp! Okej att han inte föddes förrän den 24/25 - men det tre vise männen var ju definitivt inte där förrän trettondagen, ska man göra det verklighetstroget kan ju inte de vara där FÖRE Jesus. För det kan väl inte vara någon som snott honom?

Detta gjorde mig lite missmodig, för även om jag kan uppfattas som en lugn, sansad och öh helt vanlig flicka är jag egentligen totalt hysterisk och bortkopplad från verkligeheten. Jesus är inte här, antingen snodd eller inte född. Ensam. Men ljusen är så vackra, Paris är upplyst, både intellektuellt och fysiskt, blått, rött, ljust, Göteborgsgosskör sjunger Dagen är kommen som ingen annan kör kan och jag har inte köpt några julklappar än. Tänk om jag missar planet hem och tänk om terrordåden aldrig tar slut, vad kommer hända då? Kommer jag inte kunna bli gammal utan vara tvungen att dö som Aylas föräldrar i Grottbjörnensfolk, jag kommer inte ihåg exakt, men typ ramla ner i en ravin med lava - mycket smärtsamt. Vad händer sen? Hur kan man vara bitter som 40-talist när det ända man gjort är att äta [beanäsås] och förstöra framtiden för alla andra med oigenomtänkt teknologi, fossila bränslen och nu inte vilja sluta jobba när vi, okej att vi tar era jobb men tänk på att vi kommer ramla ner i raviner, ev strålas ihjäl i ett världsomspännande Tjernobyl, alltså inte kunna sitta i syarenbersåer dricka kaffe och titta på barnbarnensom leker i gräset och ha sexuella fantasier om Lasse Berghagen. Tänk på det innan ni klagar över höjd pensionsålder - jag kanske inte ens hinner ta ut min surt förvärvade pension innan typ ragnarrök är här! Men jag är inte bitter, jag har redan börjat sitta i syrenbersåer, dricka kaffe och ha sexuella fantasier om Lasse Berhagen och titta på....mina KUSINER som leker i gräset. Mitt glas kommer aldrig vara halv tomt, fyll på fyll på, det får inte verka snålt.

Med detta i bakhuvudet packade jag macaroner och var trevlig allt vad jag bara kunde ända fram till typ kl 17.43 igår eftermiddag, eller kväll, för efter kl 17 måste man säga bonsoir. Plötsligt, i det kaos som uppstår när man jobbar underbemannat och de man jobbar med är ostrukturerade, så öppnas dörren. En man och en kvinna hjälps åt att bära ner en barnvagn för de två ohandikappsanpassade trappstegen av sten (när man bara har två trappsteg - betyder det att man hatar funktionshindrade?). Kvinnan bär barnet i famnen istället för i vagnen. Trots att det är mycket folk ivägen störs de inte av det, utan frågar bara rätt ut om vi tar emot "stage". Jag fattar ingenting, men både Bienvenue och Clement svarar tvärt nej och de får tomhänta gå därifrån. När jag frågar sen förklarar de att mannen och kvinnan bett om att få jobba, men att i ersättning få husrum istället för lön. Jag blev helt stum.

Han var här. Och ni sa nej.




Pappa du får gärna ringa igen - för nu blev jag jättepersonlig och jätteledsen.

t.o.m. bögigare än Peter Jöback

Tankar angående svt:s luciafirande;

- kan inte gymnasieungdomar EN gång om året få egen uppmärksamhet

- på lucia kör man på vitt, inga klädbyten

- i Sverige heter den Helga natt

- vad gjorde kung Herodes, det tre vise männen och JUDAS tillsammans?

Nu när det lider mot jul välfärdar folk mot present affärerna. Att stå i kassan en hel dag gör mig totalt efterbliven. Jag liksom känner hur den där sista viktiga viktiga kromosomen lossnar och slipping slipping awaaaaaaaaay och där står jag, med en femårings vokabulär och hjärnkapacitet och bara NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ. Det som skulle bli ett lite slumrande Amélie-liv har urartat till Gökboet. Frågan är ju vilken roll jag spelar i detta trauma - ska jag kvävas av en 150 kg indian eller är det jag som kommer kasta ut handfatet genom fönstret och försvinner in i natten? Detta återstår att se.

Lockigt, nästan sönderblekt hår är det vackraste som finns. Oh santa (med Mariah Carey) come on give me a locktång!

Gingers do have souls

Jag och Jessika kan inte bo ihop. Vi är alldeles för lika när det gäller; nääääää men det är vi väl värda, så här en vardag! Herregud. Sephora besök blir helt sinnesjukt dyra, men hjälp vad gott vi luktar, att gå till monoprix bli mer än den tänkta påsen lök, men hjälp vad gott vi äter, att titta på ett klipp på youtube blir alltid en timma, men hjälp vad mycket vi skrattar.

Nu ska vi ordna upp vår gemensamma ekonomi. Sen ska jag stryka. Vuxenpoäng. Jag äger ett eget strykjärn. Det är så coolt. Jag kommer från och med nu ha helt sinnessjukt blanka kläder. Yes.

Owl City - "Fireflies" (Parody-Ikea)

Bryggkaffe

När jag var ung och dum drömde jag alltid om ett kliniskt men ändå lantligt ljust kök med ett av de mjukt gröna durkslag man kan köpa på Josefssons (tack Moa för den studentpresenten) och i mitten av all denna varma harmoni; en presskanna. Åh vad jag älskar presskannor (tack för de studentpresenterna), de är så vackra, enkla och up-to-date-med-den-morderna-världen-och-en-människa-som-rör-sig. Men nu när jag sitter här i mitt kök, med en nypressad kopp starbuck's christmas blend så tänker jag med en hjärtskärande nostalgi på dessa små puttrande philipsanordningar som finns i var mans kök. I love bryggkaffe.

När jag väl börjat dricka kaffe på riktigt, hade jag alltid som regel - en kopp om dagen max. Det räckte. Men jag tror inte att en person med en facination för traditioner och ett enormt ha-behov kan jobba regelbundet på ålderdomshem. Det enda som gör gamla människor glada är ju seriöst kaffe. Och när människor utan närminne vill ha kaffe och man inte får den himla bryggaren vill pressa ut denna bruna vätska lite fortare tror jag vi ringat in de två "problemen";

1. Facination för presskannan (=kaffe på 2 min om det kniper, för det gör det när man har en folkgrupp bestånde av 5 tanter beväpnade med rullatorer och käppar som tror att sekunden som gått efter att de bad om en kopp är en timma "jag jag har ju suttit här ända sen i morse utan att ha fått ens en kopp kaffe" "nej vet du vad, jag med!" "ja, vad är det här för ställe!?" HJÄLP!

2. Kärleken till kaffe. Nuförtiden dricker jag kaffe utan att ens vilja ha det egentligen. För jag älskar tanken på att dricka kaffe. Elvakaffe, kafferep, ta sig en kopp, nä jag tror jag tar och sätter på en kanna, nymalet kaffe, mörkrost MMMmmm. Jag ska aldrig börja med riktiga droger. Min självbehärskning är noll ibland. Jag glömde det viktigaste. Påtår.

Påtår. Då är jag så stolt över Sverige att jag bara vill vifta med svenskafanangulochblå och sjunga Gustav Vasas lov. På IKEA har de fattat att detta är det enda vi verkligen ska visa världen. När vi stog i kön för att betala vår lunch (OMG luncha på IKEA de e typ ba SÅ utlandsvenskt!!!) så hörde man verkligen hur folk förklarade fenomenet - man får servera sig själv hur många gånger man vill- för varandra. Hahah skrattade jag vant hela vägen fram till kaffeautomaten; In sweden we have understod this for thousands of years!

Mannen på gatan

It's Christmas time,
there's no need to be afraid.

Gud, nej nu står han där nere igen.
At christmas time
we let in light and banish shade

Uteliggaren med fågelskådarmössan som ställer sig på andra sidan gatan och som en hund stirrar upp in i vårat vardagsrum.
And in our world of plenty
we can spread a smile of Joy

Titta någonannanstans, våra blickar har råkat mötas lite för många gånger.
Throw your arms around the world
at Christmas time.

But say a prayer,
Pray for the other ones.
At Christmas time it's hard
but when you're having fun...
There's a world outside your window
and it's a world of dread and fear
Where the only water flowing is
the bitter sting of tears
Where the Christmas bells that are ringing
are the clanging chimes of Doom
Well, tonight thank God it's them istead of you.

Feed the world.

Andra tankar från vardagen är att jag precis har varit ute och sprungit och nu sitter i sängen och försöker värma upp min iskalla rumpa. Jessika har informerat mig om att det man fryser om är rent fett. Så jag behöver sammanfattningsvis springa fler gånger. Men herregud. Jag får panik på min egen dubbelmoral och alla orättvisor. Jag vet seriöst inte vad jag ska göra.

ED-fucking-F

Ja, här sitter jag och sniffar kaviar och lyssnar på Tommy Körberg på högasta volym. Ledig dag och nu var det liksom verkligen jätte dags att kolla hur våran elräkning till edf verkligen fungerar.

Ringer upp, trycker in mitt clientnr, riktnummer och samma kvinna som frågar om man köpt en särskild mobilladdning eller en vanlig informerar om att min väntetid väntas bli ca 5 min(not). Sen börjar musiken. Den förbannade musiken som ska få en avslappnad och inte tänka på att man betalar lokaltsamtalstaxa. Men nej, om edf hade varit en kärleksfilm hade Darth Wader varit dess symfoni, dumdidi *spppaaaaaaaaaaaaaak*lalala *sjfndkgndlikgjdööööööööööööööööööööööö*lalala*dididgööööööösch*mmmMMMNnnnNNnNmmm när jag väl kom fram och fick prata med en monsieur var jag nära ett nervsammanbrott. Att sitta med mobilen pressad mot örat och lyssna på klassisk musik med dålig mottagning i (mer än) 5 min kan få vem som helst ur balans.

Lina: Hej vill gärna veta hur elräkning till mig funka. Hur man betala, när?

Han: Goddag. Jo, ni har en abonnemangssumma ni betalar varje månad som ligger på 44€. När ni sedan flyttar ut kommer den sammanlagda summa ni redan betalat dras från eran totalförbrukning.

L: Jaha, vi flytta i juni, vad kommer vi betalar när vi åker?

H: Det beror på vad ni har förbrukat, jag kan inte säga vad det kommer att landa på. Det beror på er.

L: Jaha. Vad ligga vi på nu?

H: Om du kollar på eran elmätare ska vi se. Vad står det nu?

L: 42343

H: Tryck på (understa) knappen så får du fram ett 8 siffrigt tal.

L: *trycka trycka trycka (översta knappen)* Inget händer, det stå bara noll när jag pressar saken!

H: *jaghatarmittjobbjaghatarmittjobbjaghatarmittjobb*

L:*varförärdudumihuvudetsägvadjagskagöradittmiffo*

H:*jagärpedagogisk* Det finns TVÅ knappar. På den ena står det visa upp, tryck på den.

L: DET ÄR DET JAG Göra kanske om man... 81234.

H:Bra.

...

Lätt som en plätt.

DET ÄR DECEMBER! Julkalendern, pepparkakor och glögg! Julstjärna, ljus och rosetter!!!

Jessikas föräldrar var här och vi hade världensmysigaste adventsfika! Något jag verkligen hade sett fram emot jättelänge. Nu kan man verkligen mysa ut ordentligt! JUL!

Vi hade varit på IKEA innan och bullat upp. Ljus, servetter och glögg för 100€. Ska det va ska det banna mig va. Fyll på fyll på, det får inte verka snålt!

Denna gången

Lisa och Frida var här förra veckan. Nu var det VI som öppnade dörren och VI som ursäktade toaletten medans det var DE som kom uppsläpande på SINA resväskor. Det är ju liksom fortfarande de som bor här. Rue vieille du temple kommer nog alltid vara deras.

Vi drack kaffe, åt croissanter, drack vin, åt ägg, drack apelsin juice (inte i just den ordningen för det är ju typ så äckligt) och vi åt och drack och vi drack och åt och sen gjorde vi så här: pratade minnen, hur konstigt livet är när man inte vet någonting och hur underbart det är när man har gjort något helt rätt och hur och när man vet det och Lisa och jag kom fram till att karma gör att man kan släppa allt och gå vidare (in his face).

Så denna gången, för nystart har varit mitt favoritord sen jag började göra egna utsidor till min kalender, ska vi lyckas. Denna gången ska bli annorlunda, inte för att det som var förut var dåligt - men gud vad roligt det är att göra något annat. Lysande utsikter helt enkelt. We're walking on sunshine.

Älskade syster

Det finns många som inte tror det - men jag och Moa slåss varje dag, fysiskt eller verbalt. Vi älskar ju varandra, det vet man ju när man bor ihop, men man kan ändå glömma bort det i vardagen när man bråkar och nästan går och lägger sig och är arg. Men distans, det verkar vara svaret. Det är som när man flyger och tittar ner på världen och undrar hur det över huvudtaget kan finnas några problem? Allt är ju så litet..

Jag saknar min syster. Men det gör mig så varm i hjärtat att känna att hon saknar mig med. För när jag ringer hem nu för tiden och Moa svarar så hör man att hon blir glad! Och...då blir jag glad. Det finns ingen som jag kan valsa genom ett vardagsrum så passionerat med som med Moa, och ingen att sjunga Sista andetaget av Jan Johansen med som med henne! Vi gråter tillsammans när vi pratar om Kajsa Kavat och hetsar kossor på sommrarna när vi är på landet.

Ja - puss puss. Jag försöker skicka bilderna. Men jag och min dator är som Rocky och Rambo, sjukt spänniga....men vi är inte med i samma film.

Tankar om snor

Knark är bajs. Så istället för att snorta SKÖLJER jag min näsa. Mina obelevade jobbarkompisar har nämligen hostat mig i ansiktet. Så nu är jag krasslig. Och tycker synd om mig själv.

Jag fick nässköljaren i julklapp (är det jag som önskar mig den - eller mina föräldrar som ger mig den som har problem?) förra året och den har legat orörd - tills nu.( Ja, på de begränsade 23 kgna jag kunde ta med valde jag att lägga några avgörande 100 g på en nässköljare.) Man blandar lite halvvarmt vatten med salt, suger upp det i den gigantiska sprutan, trycker upp den i näsan, lutar sig lite framåt och trycker vattnet genom den ena nässporren till den andra.

Detta ska hjälpa mot förkylning, rensa näsan från föroreningar och även mot allergier. Jag blev så besviken när det bara rann en vattenstråle. Hade liksom tänkt mig en fors av svart grått och mer tångliknande konsistens. Men det kanske kommer. Det känns fräscht iallafall.

Känner mig dock väldigt sektig när jag hänförd står och stirrar in i spegeln, säger ett dovt "aaaaaaah" och pressar saltvatten med en jättespruta genom näsan och hoppas på inre rensning, lycka och välgång. En en gång; det är synd om människorna.

Lördagmorgon. Jag är trött och påväg till jobbet.

På hemväg igenom Tuielerierna (öh) en varm höstdag är det lätt att älska Frankrike. Turister strosar, statyerna är kritvita, ljuset lyser upp träden i sina redan röda och gula färger. Söta små barn kommer styltande i dufflar medans de med sina gulligaste röster sätter verbkombinationer med och utan ackusativ och prepositionsobjekt i rätt tempus. Gäss simmar i dammen och Gud går och vilar för han ser att allt är så himla gött.

Då möter jag en pojke.

Han snor sin smått invalida brors krycka. Tar upp den som ett gevär, och skjuter ner alla.

Inte okej.

Brev till farmor

Hej jag heter Lina.

Jag bor i Paris och nu har jag hittat låten som spelas till eftertexterna i sista sex and the city avsnittet. När jag sitter i köket och äter solruta med hemmagjord hummos med pestosmak ser jag hur uteliggaren tvärs över gatan fäller upp sitt tält. I förrgår köpte jag ett nytt te som kostar nästan hundra kronor, burken är så himla fin och jag har 30% rabatt. När jag gick hem blev jag lite irriterad för att jag fick gå en liten omväg för att det låg tre män med massa filtar och öl och spritflaskor på ett galler som blåser upp varm luft från metron. Det är inte kul att slänga det som blir över från middagen, för det finns folk som svälter. Jag ger inte pengar till de som tigger på gatan för att kunna köpa mat.

What would Jesus do?

Älskar assosiationer

Cosmotjej
Gröt
Korv
Berlin
Läderbög
Elvakaffe
Bröst
Frissan

Och det finns ord jag inte klarar

Kaffebröd
Vetelängd
Ett mål mat
Penetrera
PM
Bibba

Jonathan

Vi har tre meter i tak även inne på toaletten. När lysröret ovanför spegeln gick sönder var det nästan som en lättnad efter som den nästan visade rynkorna du kommer få inom 20 år. När lampan i taket-taket gick sönder blev allt svart. Nu får man ta det lilla ljus man har (efter IKEA har vi många dofter att välja på) sätta sig och bajsa och vänta på bättre tider. Det är lite oklart hur vi ska kunna byta den.

Punktform

• Högst upp i våran kyl finns ett frysfack (åååååh vad jag vill kasta första stenen på personen som kom på såna "smidiga" lösningar) vilket gör att det blir för kallt i kylen och det har bildats ett massivt isberg (à la det var jag som döööödade Leonardo Dicaprio). Iförrgår kunde man inte stänga dörren så let's frost it off! Det har droppat i två dygn nu, tills i natt, då jag vaknade av världens brak, då hade isberget droppat så mycket så det kunde glida ut och hamnat på golvet. Jag la det i hinken det egenligen fint skulle smultit ner i och hjälp, minst 5 kg massivitet.

• Jag har ju länge misstänkt att jag lider av dyselexi, särskilt när jag skriver på tangentbord (typ en sån störning som gör att ordet lyksigt SER fel ut, men man vet inte vad man ska göra) men nu tror jag att det har spridit sig till siffror också. Jag kan verkligen inte räkna. Igår frågade jag hur jag jobbar i helgen (efter jag medelat min avgång) och Abdel frågade om det var okej att jobba 15-02 idag. Fair deal tänkte jag. Innan jag i natt låg och klurade på hur länge det faktiskt betyder att man jobbar; 11 timmar!!! Det är ju sjukt, iof 1 tim rast, men ändå! Fast jaja, det är pengar och om det innebär att jag kan odla mitt kaffeberoende och gå till Lafayette och köpa helt sjukt fina burkar med kryddor i lösvikt så är det okej.

• När man slutar efter 00.00 så blir man hemkörd av antingen taxi eller navette (typ minibuss) och jag älskar att åka med David. Denna storaväxta, smått överviktiga, medelålders man med hår men ändå en liten flint längst bak, som nog helt skulle vilja vara ordningsvakt och som har den här medelhavsmanligheten över sig. Medelhavsmännen har ögonbrynen, armusklerna och testosteronet men det är något som gör att det lika gärna kan finnas fikusar som pelagoner på bakgården hemma. I vilket fall som helst så älskar jag att sitta i baksätet och se denna man accelerera som om vi var på väg till mars, och inte étienne marcel, samtidigt som han nynnar med till Man, I feel like a woman. Han har även hjälpt mig i jakten på den perfekta radiokanel här i Frankrike. Det finns typ tusen olika, men cherry fm har enligt David 80-tals marathon på helgkvällarna, då lyssnar han alltid.

Nu ska jag går och torka ur kylen så vi kan börja använda den igen.

I'm the girl with golden hair

(Ja!!! Min dator har PAINT! Lycka!)

D'accord, iförrgår hade jag en CV dag. Jag har typ 1000 kontrakt liggandes hemma eftersom jag bara är en extra (ja, man skriver ett kontrakt per dag man jobbar, det gäller i 6 timmar). När jag sedan velade omkring inne på Franprix (jag har pengar, svälter inte) senare på dagen ringde en Monsieur upp! Var på intervju igår och idag har jag skrivt på kontrakt! På tisdag börjar jag som vendeuse på L'Adorée - exakt det L'Adorée som Alexander (Alexandr!) lämnade Carrie utanför och där hon sedan sitter med ett helt bord fullt med bakelser och matar en hund! När Sandra var här fikade vi där och jag åt mina första macaroner. Fantastiskt goda. Nu sitter jag vid köksbordet med en ca 3 cm tjock bibba med papper om hur man slår in 1 resp 2 resp 3 etc macaroner, hur man slår in 1 rept 2 resp 3 etc croissanter hur man etc etc etc... Aaaaaah! De har så mycket snyggare uniformer här också. jag hoppas inte Abdele dödar mig på jobbet idag - de har inte informerat om hur lång tid i förväg man måste säga upp sig - man som sagt kontrakt varje dag....?

När jag var på intervjun hade jag tidigare på dagen varit ute och sprungit, kommit hem, ätit och hällt i mig 1 liter vatten. När jag gick hade det så att säga inte hunnit rinna igenom, men när jag kom dit ville det väldigt gärna rinna ut. Jag fick sätta mig i restaurangen på övervåningen. Och vänta. Och vänta. Det är lite försenat vill du ha något att dricka. Nej det är bra. Och vänta. Jag växlade mellan att stirra på vattenglasen, den blå heltäckningsmattan och väggen som var vackert knökfull med små och stora tavlor som föreställde vattenfall.

När monsieur Alexander (omg tecken!) väl kom satte vi oss i en annan salong och jag gick från att sitta riktigt gött bakåtlutat i en fåtölj till att inte nå golvet och han presenterade sig som sagt som Alexander. Jag hatar när folk presenterar sig vid förnamn - för nästa gång man ska fråga efter dem frågar man efter Alexander så möts man av smått roade blickar "naaaaaaaaaw på dig vet du inte att vi vouar folk här?" och ma ba blickar "ööööööh jo man han sa faktiskt bara Alexander till mig" och de säger " du söker alltså monsieur blabla" och man säger " ja just det, tack så mycket.

Rawsome

Soundtrack: The Baseballs - Chasing Cars, för att det ska spritta i benen när man lagar mat.

Jag är intreserad av the rawfood-movement. Det låter så...fräääääscht. Inga enzymer förstörda, ditt hår får sin natrurliga färg igen, inga rynkor, du går ner hela din vikt i fett (man blir ngn typ av antimateria människa) och får verkligen FROSSA i mat. Åååååååh det verkar liksom inte finnas några gränser för hur rawfood-människor verkligen TRYCKER i sig mat. Det stör mig, när jag klickade runt och läste på, argumenten för att go raw är att du får FROSSA (dödssynd enligt Gud men det skiter väl de i) och att "tänk dig att äta pizza, hamburgare och tårta VARJE dag!"! Åh vad kul.

Kan man inte stilla sig lite. Det räcker med att "det är gott och enkelt"*bild*. Man behöver inte överdriva med "man kan äta slabbmat ÄNDÅ!!!" Jag vill ju börja äta raw för att slippa tanken på hur mina ådror kalkas igen av äckel.

Men trots allt, det låter intressant.

Jag vill även dela med mig av ett recept jag genom en smärtsam process precis klämde ur mig (à la gud vad det är synd om människorna). Nu när jag inte har några pengar har jag gett upp att äta vardagsfisk också. Så jag letar proteiner. Soya, ägg, tofu, bönor, linser.

Matvete och alger.

Koka upp matvetet med lite salt, när det kokat i typ 5 min häll i lite storbitshackade morötter och rödlök. Fram med pepparkvarnen och mal, på med lite curry. Strö på tärnad tofu. Koka färdigt, så vattnet försvinner. Häll på soja. Knäck över ett ägg, gojsa runt så det blir vitt och stekt. Ta av från plattan och blanda i hackad tomat. Ta fram algerna och skölj, släng på valfri mängd. Nu det viktigaste, mald nejlika! Jag använde en krydda med fyra kryddor (ingefära, kanel och nejlika (oklart vilken den fjärde är)) Ta mycket, det är detta som gör att det inte smakar som om man flöt in i en bohusvik med öppen mun och skrapades upp på de tångklädda klipporna. Lägg upp snyggt på en tallrik, häll på lite mer soja och peppar. Bon apétit!

Min smak av Paris.

J. Heinrich

På rue de Rosiers i Marais finns det en liten, men med otroligt mycket grejer, second-hand butik. Jag har hitils fyndat en helt fantastisk typ 40/50-tals klänning (som hade kunnat passa Carrie perfekt) och min bebis; en American Boyscout skjorta! Med nummer, påsydda emblem och allt, men det som verkligen berör mig mest är att någon, med röd penna, plitat dit J. Heinrich på lappen i nacken! Det känns så underbart!

När jag stod i provhytten utan spegel kändes det lite sådär; är en sån tröja kul, om man inte verkligen är en amerikansk pojkscout som väntar på att få släpa någon över gatan? Men som alltid, när det gäller shoppingångest så är det ödet som ingriper. När jag bytte om och tänkte att, nej jag sparar de här 5 €:na och gör något annat kul för dem (vad?) så hördes tonerna av Y.M.C.A! Det fanns bara en sak att göra. Pappa betalar inte, men det är klart tjejen ska ha tröjan, jag tillhör ju ett village people och jag är alltid redo!

Det är även lite kul att i dessa Inception-tider, när man inte bara ska åka fram och tillbaka i tiden som man verkade nöja sig med förr i tiden, utan nu ska man även in och gräva i folks drömmar. Att i dessa tider tänka på hur lilla J använde sin tröja och hur lilla jag nu ska använda den. Vad drömde han och vad drömmer jag, vad hände sen och vad händer nu?

Smått manshatande tankar i vardagen

"Åh, ditt hår..!"
"Mmm..?"
"Det är så vackert, är du född sån?"
"Nej jag färgar det."
"Jaha, ja, jag ser faktiskt det på dina ögonbryn, de är ju mycket mörkare."
"Jag färgar dem också."
"Öh, jaha, jag har väldigt svårt för ytliga kvinnor."

Det är roligt det här med ytlighet. Det måste ju oftast vara ytan man först blir attraherad av, och det är ju helt okej, för ofta så är ju ytan det som faktiskt försvinner när man lär känna någon, tillslut ser men ju faktiskt bara insidan. Men hallå? Du pratar med mig för att jag är blond - sen när det visar sig att det inte är naturligt och du blir besviken, vem är det som är ytlig då? Och vad spelar det för roll, jag har ju färgat min blonda insida på utsida - så jag är ju seriöst super ärlig! Såhär ser jag ut, såhär vill jag vara.

Även om jag inte har hår under armarna, rakar mina ben och drabbas av akut MÅSTE-HA när jag ser Hello Kitty tuggummin så betyder inte det att jag behöver...hjälp? Eller vad det nu är en del tror att man behöver. Jag klarar mig otroligt bara själv. Lever dock inte lycklig med alla min 14 katter enligt svenska Olle Adolphson modellen utan jag oldlar snarare min trädgård som Voltaire skulle säga.

Skrivet en söndag i fransk brunchtid på det ekologiskt caféet på gatan brevid. Rött läppstift och leopardtröja gör helt enkelt att jag blir våldsmatrealkalisk när jag kanske egentligen bara ser matrealisktisk ut.

Girls just wanna have fun

Varför ler du så mycket?

Öh ja du, det är så att för första gången på mycket länge gör jag något som får mig att kunna går fram till n'importe qui på gatan, trycka upp dem mot väggen och säga; jag är så himla cool. Och verkligen mena det. Jag är just nu så stolt över att jag verkligen är här, gör vad jag vill och köper mina egna morötter. När jag joggar ser jag Eifelltornet, passerar Victor Hugos gamla kvarter och på vägen till jobbet passerar jag 5 Chanel butiker plus att jag gick rakt in i en Woody Allen filminspelning för några veckor sedan. Det gör att jag kan stå svettig på Champs Elysées största glasscafé i kläder som verkligen inte andas, ge menyer till folk som köper glass för över 10€ till sina ouppfostrade barn som inte ber att få utan ska ha! Ja, jag kan stå där och le som en idiot 5 dagar i veckan 6 timmar om dagen, och mer! Det är inte svårt - jag är lycklig! Inte falsk.

Men ändå är det det folk säger åt mig, hur kan du? Sluta le! Nej! Det kommer jag inte göra! Jag kan inte! För jag är verkligen här! Vad som än händer, så är jag faktiskt här! Men hur förklarar man det för dörrvakten som kommer på lördagkvällarna? Han som har tatueringar som går upp i ansiktet och ett ärr över hela kinden som ser misstänkt ja-jag-var-i-knivslagsmål-ut. Men det är inte mitt problem om det inte hör till hans image att se glad ut.

När jag gick ut från metron efter att ha vinkat av Tobbe gick jag lite melankolisk in i närmaste tobaksbutik. (Bucketlist; bli vän med en tidningsman) När jag kom in, la min cosmo på disken tittade den buttre äldre mannen på mig och sa;

"Mademaselle, jag är redan gift sedan många år så ora dig inte. Men sluta aldrig vara så vacker som du är nu. Och sluta aldrig le."

"Nej" sa jag. Betalade, gick runt hörnet och grät.

Eureka

Efter att ha tittat på ett franskt program om 60-tals musik har jag kommit på det!! Det är inte 50-tal, det är inte 80-tal - det är ju just 60-tal som jag vill ha och vara! France Gall, Jane Birkin, Francois Hardy och Brigitte Bardot! Vilka kvinnor, vilka ansikten och vilka kläder hår och smink!!! Det är därifrån den franska chicheten måste kommit ifrån och det är den som på vägen måste ha försvunnit!!! Var är hårsprayet frågar jag mig när jag ser flickorna på gatan! Var är mascaran med false lash effect skriker jag under eifelltornet och var, var är chica minikjolar, klänningar som med fantastiska snitt framhäver figuren gråter jag när kvinnorna "fyndar" på rean. Borta svarar de lungt och köper jeans med pärlor och glitter och tröjor med intet sägande tryck. Men vad kul.

På tal om skor så blöder mina fötter

Igårkväll gick jag helt planlöst ut. Gick förbi Hotel de Ville där de tydligen har gratis utomhuskonserter varje fredag och lördag, och det blev en helt utomjordisk upplevelse! Fastän jag stog helt stilla rörde sig min själ. Den rördes av gittarer som skar genom hjärtat (eller armen) som introt till Shoreline och med ett sound som var mer arenarockigt än Keane så blev jag helt enkelt helt hänförd av detta franska band som skulle tillbaka till NY samma kväll. Nada Surf. De finns på spotify, men det är verkligen live touchen som lyfter själen.

Always love, Popular, Blankest year, Love goes on, en mycket bra av Words of silence.

Istället för hultsfred liksom...

Hon har höga leopardskor och jag har låga converse

Det känns som om jag har gått genom hela Paris, de delarna man först vill se iaf (förutom Père lachaise och Montmartre då). Nu sitter jag på ett café och inser hur trött jag är - både i huvudet och i fötterna. En man började precis skrik sjunga typ opera i gränden brevid, och jag tror han själv tycker det låter bra. Men jag tror inte han har tänkt alls. På tal om att tvångsutöva kultur - på ett torg som jag inte kommer ihåg vad det heter stod ett gäng indiander i vanliga kläder (inte öh traditionsenligt som hemma vid kopparmärra) och spelade indianmusik med hemmagjorda gigantiska panflöjter (igen - inte som hemma vid kopparmärra där det är playback andligpop). Med denna lilla betraktelse vill jag säga att äkta inte alltid är bra. Ibland behöver man teknisk hjälp.
Eller mental.

På sephora på Champs-Èlysses säger det att cindys signerade mac läppstift SEULEMENT säljs i USA. Nej ville jag bara skrika, på Åhlens i Sverige också! Men jag var så dum att jag inte köpte det hemma för att jag visste att det skulle vara lite billigare på KONTINENTEN! Men jag visste inte att läppstiften kom med eller utan autograf! Utan - vanligt krämigt halvrött läppstift. Med - så himla underbaaaart krämigt halvrött läppstift. Merde.

Insikter från höglandet

Nu har jag insett att jag ska åka. Tankar och känslor som jag inte riktigt orkar/vill/kan hantera brukar jag skjuta undan allra längst bak i huvudet tills det kommer en dag då jag vågar titta på dem. Tankarna om att jag verkligen ska till Paris har legat väldigt långt bak och hunnit bli (precis som Kina resan) något jag kan standard svara på ("ÅH vad kul det ska bli!" "Visst är man nervös, men det ska mest bli kul") men känslomässigt har jag svarat som om det gällde någon annan och inte MIG. Men nu, efter nästan en vecka i de smålänska skogarna, när jag bakat råg bröd, saftat och syltat och målat naglarna har det hunnit ikapp mig att produktiviteten nog ligger i att det har ett slut. Och slutet är en början på något.

Imorgon får jag pressa fran insikter om vad jag ska packa. Vad tar man med när man flyttar? Det känns som en 100% eller 0 situation. Antingen behöver man allt eller inget. Hm.